GARRY NILSSON 50 ÅR!

Publicerat: 12 januari, 2012 i Uncategorized

Vanligtvis så skrivs liknande rader när någon fyller jämnt eller när personen ifråga skottas ner i jorden. I det andra fallet så måste det kännas en aning trist då personen ifråga inte får läsa hyllningsraderna efter sin död. Redan 1977 så hade Magnus Uggla förstått det hela genom skivan ”Va ska man ta livet för när man ändå inte får höra snacket efteråt”.  Nu har ju inte Garry tagit livet av sig eller blivit nerskottad i jorden, men däremot smitigt iväg till Karibien för att undvika eventuellt firande. Så man kan ifrågasätta om man verkligen skulle lägga någon tid på en som inte lägger sjuka pengar på en fest för oss som vill ha gratis mat och sprit. Nu får väl en annan föregå med gott exempel och istället bjuda på en liten historia om 50-åringen.

Historien kommer inte ta oss hela vägen tillbaka till Garry´s födelse, för det är ju ganska uppenbart att han är född. Även om ett stort antal grannar genom åren kanske önskat att han inte vore det. Denna sportfåne har skrikigt sig igenom mängder med matcher. Ett rykte säger att han kastat ut TVn genom fönstret under något hockey-VM. Om det nu är sant vet jag inte men däremot så glömmer jag aldrig VM i fotboll 1986. Garry håller av någon tvivelaktig anledning på England i fotboll, då han menar att han varit England fan sedan 1966. Det i sin tur betyder att han hellre följer Englands matcher istället för Sveriges och skulle länderna mötas i en landskamp så skulle således Garry hålla på….ja, jag tror att ni förstår nu. Men återigen till 1986 och händelsen ”Guds hand” .  Garry bodde på den tiden vid Gredelby skolan i hans föräldrars hem. Det blev samlingsplatsen för oss tonåringar, då vi kunde spela fotboll på skolgården mellan matcherna och ingen gnällde om vi drack en massa öl. Det här utspelades en härlig sommardag under fotbolls-VM.  När jag anlände till Garry´s hem så satt min kompis Måns i soffan och skrattade så att han grät, och framför TVn stod Garry och skrek ”Vad menar du med det, vad menar du med det!”. Han hade uppenbarligen svårt att acceptera att Maradona hade gjort mål med hjälp av Guds hand. Människan var helt ursinnig och inte blev det bättre av att Maradona senare snurrade upp hela England och avgjorde matchen och en seger till Argentina. Vid det här laget så fanns det inte längre någon som helst behärskning hos Herr Nilsson. I febril ilska ryckte han ihop trädgårdsmöbler, en piltavla och annan bråte och tände en brasa av allt ihop. Inte speciellt logiskt kanske, men så är Garry alltid konsekvent inkonsekvent.

Exempelvis så hävdar han att han bara håller på förlorarlag, som exempelvis Vanderbilt i college football. Han var ett Packer fan innan de blev bra och nu håller han bara på det uslaste laget för säsongen. I engelsk fotboll så är det Exeter City som gäller och det är antagligen för att de är helt värdelösa. I bandy och fotboll så är Garry dock en fanatisk Sirius fan. Vilket är ett ganska säkert kort då de inte rönt några större framgångar sedan slutet av 60-talet.  Om nu Garry skulle ha varit konsekvent, så borde han rimligtvis hållit på Bajen eller ännu värre Djurgården, men så lågt sjunker inte ens Herr Nilsson.

Min första kontakt med Garry var alltså genom idrotten och alkoholen, vilket är ett tema som Garry fortfarande uppskattar. Nu lät det där kanske inte så tjusigt, men faktum är när det gäller alkohol så ska det vara fint när det gäller Garry. Cognac och fina rödviner är det som uppskattas mest, men allra helst så tror jag att det är någon vällagrad whisky som oftast slinker ner.

På den tiden när man inte spelade 180 omgångar i ishockey så brukade vi gå och titta på Almtuna här i Uppsala. Vi både har ganska kraftfulla röstresurser när andan faller på och det hände ganska ofta att både domare och spelare tittade upp på läktaren när vi vädrade våra åsikter. Själv så har jag lämnat detta bakom mig, men Garry gör sig fortfarande hörd på Studenternas när Sirius spelar. Han ser ut som en röd spärrballong, och klacken får ibland hålla i honom så han inte ger sig ut på isen för att förklara för domarna vad han känner. En annan klassiker är när han i ren ilska sparkade upp sin vita träsko i ett träd under en Gallants match, när han tyckte att domarinsatsen var undermålig.

Det skulle visa sig att amerikansk fotboll var den sport som gjorde att jag och Garry träffades mer än onödigt ofta i framtiden. I slutet av 80-talet så visades Super Bowl på TV, och när TV3 började visa den konstiga sporten på söndagar så var jag fast. Garry hade upptäckt sporten några år tidigare i USA, och vi beslöt att starta Knifetown Gallants. Vi var väl kanske inte fullt säkra på vad vi ville med vår lilla förening mer än att kasta lite boll och ha våra styrelsemöten på någon trevlig krog. Men i början av 90-talet så ville alla verkligen spela amerikansk fotboll. På hösten 1990 så startade vi föreningen och redan året efter så hade vi ett lag. Med över 45 man på inomhusträningarna i någon liten gymnastik sal, och väldigt liten erfarenhet gällande coacher så lyckades vi i alla fall få ett lag på planen. Garry spelade faktiskt två säsonger med Knifetown Gallants och då dubblerade han som Free Safety och Speaker på matcherna. Kanske inte den vanligaste kombinationen, men den fungerade uppenbarligen för Garry. Många har frågat mig genom åren hur Garry var som spelare, och ärligt talat så hade han en bra speluppfattning men tyvärr så tacklade han bara med sitt arsle.

I sportens begynnelse så följde jag och Garry en massa matcher på plats, från Div 3 ända upp till Superserien. Då var det ju inte alltid så säkert att det var match när man kom till en plan någonstans i Sverige.  Matchen kunde ha blivit inställd eller kanske spelats dagen innan eller så var man helt enkelt på fel plats. Då var det bara att sätta sig i bilen och försöka hitta någon annan match att titta på. Uppsala 86ers Jakob Nilsson hade startat upp tidningen Extra Point som sedan Christer Lantz tog över. Först så började Garry skriva för tidningen och jag hängde på något år senare.

Åren med Extra Point var roliga och den tog oss på ett eller annat sätt oss båda till Super Bowl. Jag åkte första gången 1995 till Miami, och 1997 så åkte Garry till New Orleans för mötet mellan Packers och Patriots. Jag tror att Garry åkte med för att skriva åt text-tv, och var inbjuden av TV3. Förutom alla matcher vi fick se genom åren så var det mycket med att frankera och sätta adress lappar på tidningarna som skulle skickas ut. Christer Lantz lade mycket tid och säkerligen en hel del pengar på att få tidningen att rulla. Vid Christers förtidiga bortgång så tog Garry över som chefredaktör men då hade tidningen legat nere flera år.

Garry har dock fortsatt att skriva om amerikansk fotboll och då mestadels på förbundets hemsida som han skötte exemplariskt i över 10 år. I sina ärliga, och i ärligheten namn ibland lite gnälliga matchrapporter så har han följt och skrivit om hundratals matcher. Det är ibland svårt för folk att förstå hur mycket tid det tar. Sen att göra det utan någon som helst ersättning är mycket starkt gjort och han har säkerligen bidragit till att den sport som amerikansk fotboll är i Sverige idag.  Visst så har Garry Nilsson hängt ut både spelare, coacher och domare genom åren men kärleken för idrotten har alltid lyst igenom.

Garry har också stort musik intresse, och då det mestadels snurrar country musik i högtalarna så tvekar han inte att spela lite riktigt rockmusik. För närmare 6 år sedan så drog vi igång coverbandet X-män som lirade svenska rocklåtar, och med kollegan Roger Berglund så spelar Garry drypande dansbandshits. I och med att Garry också har varit ansvarig för Svenne Rubins hemsida så öppnade sig en dag möjligheten för Garry att spela in sig egna cd för första gången. 20 år tidigare så hade Garry släppt en vinyl singel ”Tuffe Uffe”, men den här gången så blev det ett helt album DEMO-realiserad. Skivan fick en hel del bra recensioner och även om det bär emot så får man hylla Herr Nilsson som faktiskt uppfyllde en av sina drömmar. Stärkt av sina framgångar (eller av whisky) så släppte Garry även en Jul-EP i slutet av 2011. Någon ny Knivstas Lady Gaga lär han knappast bli men det lär inte bero på att dagens 50-åring har slagit av på takten.

På sin 50-årsdag så sitter han antagligen och sippar på någon sliskig paraply drink med sitt resesällskap någonstans i Karibien. Han lät meddela att han bjuder alla på champagne som kommer dit. Med tanke på hur hans ekonomi kommer att vara efter den resan så nöjer vi oss alla med att skicka en tanke åt dagens jubilar och hoppas att han inte skrämt iväg de andra passagerarna på båten med sitt gastande under någon slutspelsmatch eller än värre, tänt eld på något!

Garry´s hemsida: http://goto.glocalnet.net/garrynilsson/

Annonser
kommentarer
  1. Peter Fredlund skriver:

    Stort Grattis till en god man, hoppas du har det bra….

  2. Nicke S skriver:

    Fasen att du är så gammal Gary, Grattis på dig önskar en gammal flyersspelare, trots att du konsekvent vägrade att nämna mig i extrapoint

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s